Örebrohus var indraget i stridigheter flera gånger under medeltiden. Fram till 1568 belägrades borgen totalt nio gånger. 1434 intogs Örebrohus av Engelbrekt, som senare tilldelades borgen som bostad. Andra som lyckades med den svåra uppgiften att erövra detta Svartåns lås var den danske kungen Kristian II (alias "Kristian Tyrann") (1520) och Gustav Vasa, som på sin marsch mot tronen 1522 efter nio månaders belägring lyckades inta den då ganska illa åtgångna gamla borgen.

Hertigens renässansslott
Även om Gustav Vasa aldrig lät bygga om Örebrohus, hörde staden och borgen till de viktigare under hans regenttid. 1529 års kyrkomöte i Örebro betecknas som en milstolpe på vägen mot ett protestantiskt Sverige och på nyåret 1540 infördes i praktiken arvriket vid en ceremoni i den dåvarande Rikssalen. Vid Gustav Vasas död tjugo år senare ärvdes Örebrohus av yngste sonen Hertig Karl, senare kung Karl IX. 1573 inledde han en omfattande om- och tillbyggnad som var färdig först 1625, alltså drygt 50 år senare.

Hertig Karl var själv huvudansvarig för byggnadens utseende. Sina förebilder hämtade han framför allt från de renässansslott han besökt under sina resor i bland annat Frankrike. Välkända byggmästare tillkallades, och stor möda och omfattande resurser lades på projektet av den annars så sparsamme hertigen. När allt var färdigt hade den gamla medeltidsborgen förvandlats till ett praktfullt renässansslott. Hela huvudbyggnaden var nu lika hög som det gamla kärntornet och en östra sida fullbordade slottsfyrkanten som försetts med fyra kraftiga kanontorn, ett i varje hörn. När allt var färdigt putsades slottet i en gulvit ton och dekorerades rikligt, precis som det hörde renässansen till. Vid ingången uppfördes ett kraftigt porttorn och en vindbrygga och runt hela slottet gick en ringmur, idag delvis finns bevarad på den norra sidan.

Redan innan slottet var helt färdigbyggt hamnade det i centrum som aldrig förr. Under perioden 1606-1617 hölls totalt sex riksdagar på slottet, under ledning av Karl IX och hans son Gustav II Adolf. Den kanske allra viktigaste var 1617 års riksdag, då bland annat föregångaren till vår nuvarande riksdagsordning antogs.

Det klassicistiska slottet
Snart stundade emellertid andra tider. Under senare hälften av 1600-talet började slottet förfalla. Trots att slottet var mycket illa åtgånget, blev någon renovering inte aktuell förrän i slutet av 1750-talet. Med utgångspunkt från ritningar upprättade av slottsarkitekten i Stockholm, Carl Hårleman förvandlades Örebro Slott till ett ganska stramt, klassicistiskt slott. Den mest iögonfallande förändringen var att de kupoltak som tidigare prydde hörntornen, ersattes med lätt koniska, nästan platta tak. Ringmuren och andra försvarsverk revs och ersattes av stenbroar och terrasser, alla bevarade än idag. I samband med denna ombyggnad iordningställdes en våning för landshövdingen, som alltsedan 1766 bebos av Örebro läns landshövdingar. I övrigt hade slottet flera skiftande användningsområden som fängelse och arrestlokal, gevärsdepå och sädesmagasin!

Bernadotte och Örebro
År 1810 hamnade Örebro åter i rampljuset, då Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk tronföljare Karl (XIV) Johan vid en riksdag i Örebro. Slottet tjänade som bostad åt kungligheterna, medan S:t Nicolai kyrka vid Stortorget fungerade som rikssal. Denna händelse firas under hela 2010 då det är 200-årsjubileum.
Läs mer om jubileumsåret här. 

1900-talets Örebro Slott
Vid en historieromantisk ombyggnad i slutet på 1800-talet fick Örebro Slott sin nuvarande exteriör. Hörntornen försågs med nya kupoltak, enligt en lätt romantiserad uppfattning av hur tornen såg ut på hertig Karls tid. Putsen knackades bort för att minna om den gamla medeltidsborgen och en trappstegsgavel i väster fick utmärka det medeltida försvarstornet. De två västra tornen höjdes en våning och bland annat den nuvarande kyrksalen kom till.

Invändigt har slottet byggts om flera gånger sedan dess. På 1920-talet kontoriserades hela byggnaden då länsstyrelsen tog över allt större delar. I slutet av samma decennium renoverades landshövdingens våning och den gamla 1700-talsinredningen togs fram. Ungefär samtidigt inreddes Rikssalen och Vapensalen samt Engelbrektsrummet, vilket gjorde att länsmuseets utställningar fick flyttas, bland annat till slottets fjärde våning.
På 1960-talet lämnade museet slottet till förmån för den nya länsmuseibyggnaden i Slottsparken, vilket gjorde att hela slottet kom att disponeras av länsstyrelsen. Så var fallet fram till mitten av 1980-talet då en restaurang inreddes i den södra längan.
I början av 1990-talet lämnade även länsstyrelsen slottet som nu genomgick en omfattande invändig renovering. De små kontoren gjordes om till de stora salar de en gång varit, plastfärger ersattes med kalkfärger och hela renoveringen strävade till att återställa det gamla.

Örebro Slott idag
Örebro Slott har, till skillnad från flertalet av sina kusiner bland Vasaslotten, alltid följt med sin tid. Med få undantag har slottet alltid använts till det ändamål varje tidsanda funnit mest lämpligt. På medeltiden fängelse och försvarsanläggning, på 15- och 1600-talen kungaslott och på 1900-talet först kontor och museum, sedan restaurang, konferensanläggning, utställningslokal och turistinformation, vilket gör är Hertig Karls gamla stenborg mitt i Örebro idag ett i högsta grad levande och öppet slott.

© Örebrokompaniet. Text: Björn Fransson

Litteraturtips om Örebro slott
"Vasaborgen i Örebro" av Lennart Hedebrg (2001)
"Örebro Slott - en resa i tiden" av Göran Tivenius m.fl. (1993)
"Örebro Slott som residens och ämbetsbyggnad" av Bertil Waldén (1960)
"Slott och Herresäten i Sverige" Band 10, riksfästen och residens (1971)
"Örebro Slott" Historisk sammanfattning av Björn Fransson (1995)